Skälen är flera:
1. Det är rätt för både Falun och Borlänge
Dalarnas till befolkningen största kommuner är inte särskilt stora ur ett nationellt perspektiv. Däremot är de snabbväxande. Ska den utvecklingen fortsätta måste det fram mer mark där människor kan bygga i sjönära lägen.
Möjligheten att bo bra och naturnära – med den medelstora stadens utbud inom räckhåll – tillhör de starkaste argumenten Dalarna har att komma med. Det är därför flyttlassen rullar från Stockholm.
Att en stor del av Runns strand spolas bort på en järnvägsbank var logiskt förr. På samma sätt som ”A-lägen” i städer längs Norrlandskusten ockuperas av bangårdar och omlastningsterminaler. På långtifrån alla platser går det att göra något åt detta, men längs Runn borde det faktiskt vara möjligt.
Utan en fysisk mur genom landskapet just där får städerna på allvar chans att växa samman. Villamattornas kan fortsätta breda ut sig, mötas och bägge städer stärkas.
2. Det är rätt ur logistiksynpunkt
Även om mycket gods rullar direkt mot Göteborg är Gävle hamn fortfarande porten mot världshaven för många företag och industrier i Dalarna.
Varje sparad minut dit – och inte minst, varje borttagen risk för problem längs vägen – är en betydande vinst för näringslivet.
3. Det är rätt för Dalarna
Tyvärr är vi inte bortskämda med framåtanda och ledarskap från kommunerna som ska vara lokomotiven i Dalarna.
Redan 2006 skrevs i den för hela länet gemensamma ”Dalastrategin” att ”Dalarna 2016 är en region där Falun/Borlänge fungerar som en sammanhållen tvåkärnig stadsregion som skapar tillväxt och nya möjligheter för hela Dalarna”.
Målbilden var helt rätt, så även att gå fram med en gemensam översiktsplan. Visionen var att efterlikna lyckade tvillingstäder som Linköping-Norrköping, eller Lund-Malmö(-Köpenhamn). Utfallet är långt därifrån.
Tyvärr är det heller inte kring utspel för det gemensammas bästa vi är vana att se Falu- och Borlängepolitikerna.
Nej, så snart det handlar om att den ena ska få något, och den andra inte, så reses gärdsgårdarna igen och högafflarna åker fram.
Att Borlänge utmanade Falun som hem för Dalasinfoniettan och Dalateatern må vara förlåtet. Där gav det i all fall en välbehövlig energiinjektion i diskussionen kring kulturens framtid i länet.
Men förra mandatperiodens debacle kring högskolans planerade och nu för alltid inställda samlokalisering var verkligen dålig för Dalarna.
I stället för ett större, livaktigt och för studenter därmed attraktivt campus – 15-20 minuter från den ena staden, eller den andra! – bygger högskolan nu fast sig i två. Sannolikt blir de lika sömniga som dagens.
I sammanhanget – och i Falu-Kuriren! – är det även värt att nämna att Borlänge befinner sig i klar tätposition när det gäller att få städerna att växa samman.
På Västra Oberget i Ornäs planeras inte mindre än 1000 bostäder och hotell – en helt ny stadsdel! Även i Ornäs hamn vill kommunen ett 90-tal lägenheter. (I bägge fall inte utan gnissel, men…)
Att flytta en järnväg är givetvis ett enormt projekt. Men någon gång måste arbetet börja. Joakim Storck (C), Mats Dahlberg (M) och Jan Bohman (S). Äntligen!
Följ nu upp med intensiv politisk uppvaktning tillsammans med näringslivet.
Källa: Dalarnas tidningar